Ingen är emot att bekämpa kriminalitet. Ingen gillar gängvåld, eller annan typ av brottslighet heller för den delen. Alla politiska partier, och de flesta av oss vanliga samhällsmedborgare, vill att det ska straffa sig att begå brott. Problemet uppstår när ett parti använder brottsligheten – och dessutom blåljuger om den – för att skapa ett narrativ där våra invandrare hamnar i skottgluggen. SD vill enligt ett pressmeddelande “samla ett brett stöd för ett invandringsstopp” för att råda bot på gängkriminaliteten. Men är det rimligt att stoppa all invandring när bara 1,6 procent av invandrarna (enligt DN:s kartläggning 2018) begår brott? Självklart inte. SD:s slutsats osar av rasism.

“Sverige närmar sig i dag en trygghetskollaps där medborgarens säkerhet sakta bryts ned”, påstår SD-trion Åkesson, Sjöstedt och Marttinen i Aftonbladet, där man presenterat en “rekordstor satsning på tryggare Sverige”. Just i detta sammanhang väljer SD att inte gå in på invandringen – den kopplingen överlåter man åt anhängarna att göra i kommentarsfälten istället.

Den semantiskt intresserade noterar för övrigt att SD gärna använder sig av ordet kollaps, och vill hävda att vi närmar oss den. En gång i tiden var det systemkollaps, nu är det trygghetskollaps som gäller. Alldeles oavsett är det invandringens fel.

I den Nationella trygghetsundersökningen (NTU), som Brottsförebyggande rådet (BRÅ) presenterar varje år, kan man notera att en större andel kände sig otrygga utomhus under sena kvällar 2019 jämfört med fem år tidigare. Man ser även en ökning av oron över brottsligheten i samhället.

Hela 80 procent av befolkningen tror att brottsligheten har ökat under de senaste tre åren – trots att antalet anmälda brott per 100000 invånare faktiskt minskat under samma period (2019 låg siffran på 15064, 2016 på 15219).

Man kan fundera på varför fyra av fem tror att brottsligheten ökar när antalet anmälda brott i relation till befolkningsmängden faktiskt minskar. Givetvis beror det på var man inhämtar sin information, och vem som regerar i sociala medier. Och där är svaret SD.

Men kan det verkligen vara så att SD, som ändå vill ses som ett seriöst parti, ljuger om kriminaliteten? Är det inte bara att ha skygglappar och blunda för verkligheten? Svaret är tyvärr nej.

Det sorgliga är att företrädare för SD, allt som oftast helt oemotsagda, sprider desinformation – rena blålögner – om brottsligheten i Sverige. 

Exempelvis påstår Adam Marttinen (i ett pressmeddelande i december 2019) att “brottsligheten slår sönder handeln” – trots att anmälningar om butiksrån har halverats under de senaste tio åren samtidigt som anmälningar om inbrottsstölder i butiker har sjunkit ännu mer.

Och i en intervju på SD:s Facebooksida hävdade EU-parlamentarikern Charlie Weimers att “båt- och bilstölder har ökat massivt” – trots att vi under 2018 och 2019 såg det lägsta antalet polisanmälda båtstölder sedan BRÅ överhuvudtaget började föra statistik i ämnet (1975), och trots att antalet anmälningar om bilstölder minskat med 82 procent sedan 1990.

I juni hävdade Tobias Andersson i riksdagen att utförarna av ungdomsrån inte tagit paus under pandemin – “tvärtom kan de haft ett ypperligt tillfälle att begå brott” – detta helt emot statistisken från BRÅ, som visade att ungdomsrånen minskat kraftigt under de senaste månaderna.

Så där håller det på. SD ljuger i debattartiklar, i intervjuer, i riksdagens talarstol. Och ingen säger emot. Men det måste bli ett slut på det nu. Vi kan inte ha en seriös debatt om vi har förtroendevalda politiker som ljuger väljarna rakt upp i ansiktet, och sedan skyller sina påhittade problem på invandrarna.