Varför vill Sverigedemokraterna plötsligt inte tala om något annat än gängkriminalitet? För att kunna skylla allt på invandrarna. Det är uppenbart, och det är sorgligt. Men frågan har fått närmast absurda proportioner.

Ja, det är naturligtvis allvarligt att vi har ökade problem med skjutningar, uppgörelser som drabbar oskyldiga barn, och ett problem med kriminella nätverk som inte kan hålla sams. Ingen kan blunda för detta. Men handen på hjärtat: hur har du drabbats av gängkriminaliteten? Inte alls, med allra största säkerhet.

Sett i ett globalt perspektiv “uppvisar Sverige mycket låga nivåer av dödligt våld“, enligt BRÅ. Ändå påstår Henrik Vinge, SD:s gruppledare, i Sveriges Radio att “Sverige börjar bli ett av Europas farligaste länder”. Det är naturligtvis en mycket grov överdrift (när det gäller mord ligger Sverige ungefär i mitten i EU-statistiken). Men det lägger grunden för SD:s favoritnarrativ: invandringsfientligheten.

Det finns bara en anledning till att Sverigedemokraterna så ivrigt, med ögon lysande som fyrverkeripjäser, vill prata om gängkriminaliteten. De säger det rakt ut, i intervjuer och i riksdagens talarstol: “Inget kriminalpolitiskt förslag kommer att åstadkomma en långsiktig förändring så länge vi har en fortsatt ansvarslös invandring” (Adam Marttinen i riksdagens debatt igår). Diskussionen om kriminella klaner spär på bilden av att det är invandringen som är problemet, trots att över 98 procent av alla invandrare är laglydiga medborgare.

Hela oppositionen springer på samma puck, förstås, nu när det plötsligt inte är så lukrativt att klaga på den svenska coronastrategin. Moderaterna lägger fram ett absurt förslag där man vill kunna utvisa potentiella brottslingar redan innan de har begått något brott. Hur rättssäkerheten ser ut i den närmast fascistoida idén framgår inte, men responsen från juridiskt sakkunniga och kriminologer lär inte vänta på sig. Det är ett populistiskt utspel, i samklang med SD:s retorik.

I skottgluggen hamnar till SD:s stora glädje, våra invandrare. Det här är inte “collateral damage”, det är själva huvudsyftet. Hade SD haft brottsbekämpning som sin riktiga hjärtefråga, då hade man inte haft en kandidatur inför valet 2018 där mer än var tjugonde SD-politiker haft ett kriminellt förflutet. Hyckleriet är så uppenbart att det vore skrattretande om allvaret inte överskuggade absurdismen.

För det här är farligt på riktigt: SD driver den invandringsfientliga linjen stenhårt och konsekvent. SD vill göra den lättlurade svensken rädd, och koppla det till invandringen. Partiet har, med draghjälp från potentiella samarbetspartier, lyckats föra upp debatten om gängkriminaliteten högst upp på agendan trots att gängkriminaliteten de facto drabbar en mikroskopisk del av invånarna i vårt land. Sverige är farligt, trots att brottsligheten generellt sett inte ökar markant, och att antalet anmälda misshandelsfall minskat och antalet misstänkta för misshandel har minskat med 15 procent på tio år – samtidigt som vi haft en befolkningsökning på nästan nio procent.

Enligt Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har det dödliga våldet ökat under senare år men ligger ändå på en betydligt lägre nivå än det var på 1990-talet. “Det dödliga våldet har ändrat karaktär genom att det som kan kopplas till konflikter i kriminella miljöer har ökat kraftigt medan det dödliga våldet inom familjen har minskat,” sa Jonas Öberg på BRÅ i samband med att en ny studie publicerades i fjol. BRÅ påpekar också, som sagt, att “i ett globalt perspektiv uppvisar Sverige mycket låga nivåer av dödligt våld”.

Att bekämpa grov brottslighet är självklart viktigt. Men att, som SD, göra det till en fråga om invandring är farligt och dessutom sannolikt kontraproduktivt. Det handlar om rasism. Jag upprepar. 98 procent av alla invandrare i Sverige är laglydiga. Fatta det.