Ett vanligt inslag i SD:s retorik är att rikta om ord som de själva vanligen förknippas med mot sina fiender – även om det är helt uppåt väggarna. Som alltid är det inte så viktigt om det man påstår är sant eller inte.

SD:s senaste “knep” är att sätta extremiststämpel på andra partier i migrationsdebatten. “Små extremistpartier ska inte diktera villkoren” skrev Jimmie Åkesson i en debattartikel för ett par veckor sedan, och nu, sedan förhandlingarna strandat, drämmer SD-politikern Jonas Andersson till med att “små extremistpartier håller hela vårt land som gisslan”.

Det är naturligtvis inget annat än rent nonsens avsett att provocera. Det är ju SD själva som brukar betecknas som ett extremistparti, även om Jimmie Åkesson redan 2011 försökte vända på steken och sätta detta epitet på miljöpartiet.

Ett annat exempel på samma retoriska knep är Björn Söders utspel där han betecknar Black Lives Matter-rörelsen som rasistiskt, trots att BLM kämpar mot just rasism.

Nog är det billiga försök att beskylla andra för det man själv borde ta ansvar för. Det är genomskinliga trick – och det blir inget annat än sandlåda.