Sverigedemokraternas politik strider mot Europakonventionens skydd av minoriteters rättigheter. Det konstateras i en färsk kandidatuppsats från Göteborgs Universitet, där Stina Bergvall vid Centrum för Europastudier går igenom delar av SD:s politiska material och jämför med Europakonventionen. 

“Det intressanta med att undersöka just SD är att det är ett snabbt växande högerpopulistiskt parti som har fått alltmer inflytande över den svenska och europeiska politiken och samarbetar idag med den svenska regeringen. Eftersom regeringen ansvarar för att se till så att Europakonventionen följs samtidigt som tidigare forskning pekar på att högerpopulism kan vara ett hot mot de mänskliga rättigheterna, särskilt gällande minoriteters rättigheter, är det därmed intressant att undersöka i vilka avseenden Sverigedemokraternas politik strider mot Europakonventionens skydd av minoriteters rättigheter,” skriver Stina Bergvall.

Uppsatsen pekar på den djupt problematiska situation vår regering försatt sig i när man valt att samarbeta med SD. Bergvall konsterar i sin uppsats att det finns många exempel på att SD:s politik strider mot Europakonventionen. Samtidigt är det regeringens uppdrag att se till att konventionen efterföljs.    

Stina Bergvall tar upp SD:s förslag om slöjförbud som ett exempel, ett potentiellt “brott mot religionsfriheten” som som den formuleras i Europakonventionen. “Även om det låter som att Sverigedemokraterna har en god intention med förslaget om slöjförbud, då motiveringen bakom förslaget är att motverka kvinnoförtryck, blir baksidan av det ett slags förtryck mot muslimer och deras rätt att uttrycka sin religion,” skriver Bergvall. 

Ett annat exempel är SD:s förslag för att bekämpa hederskultur. SD skriver i sin valplattform 2022 att “barn från kulturer där hedersproblematik är vanligt bör få regelbunden uppföljning av skolhälsovård och kurator samt särskild utbildning om vilka rättigheter som tillkommer alla i Sverige” samtidigt som polis och socialtjänst föreslås få göra regelbundna hembesök hos familjer där hedersproblematik misstänks. Stina Bergvall: “Åtgärder för att motverka hederskultur och hedersförtryck är förstås bra, men att införa dessa åtgärder endast för barn tillhörande vissa kulturer och anse misstanke om hedersförtryck bara på grund av tillhörighet till en viss kultur kan anses diskriminerande enligt artikel 14 i Europakonventionen.”

När SD motionerar om förbud mot böneutrop i Sverige, anses kristna klockringningar ”tillhöra det svenska kulturella och historiska arvet” som därför bör “ingå i religionsfriheten, medan muslimska böneutrop innehåller ett religiöst budskap,” noterar Bergvall och menar att “förslaget strider mot två artiklar i Europakonventionen.”

Andra mer övergripande politiska mål som SD presenterar i sina officiella dokument, som enligt författaren kan strida mot Europakonventionen, är viljan att “att motverka kulturell och identitetsmässig mångfald genom att ha som mål att utrota alla andra kulturer och identiteter än den svenska och de fem erkända minoriteterna” (judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar, red anm), förslag om att utvisa medborgare som begått grova brott, och att “den svenska kulturen ses… som den ideala medan andra kulturer nedvärderas.”

Det konstateras i uppsatsen att “den tydliga uppdelningen mellan vi och dem, där muslimer ses som de andra… är tecken på radikal högerpopulism”. Andra epitet som tillskrivs SD baserat på deras principprogram, valplattform och motioner är etnopluralism, islamofobi och nativism.  

Sting Bergvall problematiserar slutligen sina rön och konstaterar att SD:s politik trots allt är något som “en stor del av den svenska befolkningen står bakom”. Hon menar att det kan uppstå en konflikt mellan det svenska folket demokratiska röster och regeringens skyldighet att följa Europakonventionen. “Vad går egentligen först och hur ska de samverka om det ena inskränker det andra och vice versa?”