Folkhemmet är ett centralt begrepp i SD:s retorik. 2018 publicerades Jimmie Åkesson sin pamflett ”Det moderna folkhemmet”, och så sent som i fjol påstod Jimmie Åkesson att ”folkhemmet har bytts mot allemansland”. Ja, ni vet. Allt är invandrarnas fel. Och det är, förstås inget nytt. Skillnaden nu är att SD lockar en femtedel av väljarna med en retorik som har normaliserats.

Statsvetaren Ov Cristian Norocel publicerade redan 2013 en artikel om SD:s omtolkningar av begreppet ”det svenska folkhemmet” – ”det kärnkoncept som SD använt sig mest av för att binda samman sin politiska plattform”.

Han konstaterar att Jimmie Åkesson redan 2005 skrev artiklar där det ”idealiserade folkhem­met beskrevs som om det befann sig på randen till en kollaps, i händerna på inkräktare som kommit utifrån till det svenska samhället och som inte uppfyller normerna.” Men inte förrän tio år senare, under den så kallade flyktingkrisen, fick Åkesson vatten på sin kvarn. Och vi vet alla hur denna retorik idag normaliserats i svensk politik.

Norocels artikel är mycket läsvärd, även om den har några år på nacken. Här några ytterligare nyckelcitat:

• ”Partiet framhåller den påstått ohämmade invandringen som den främsta orsaken till de kontinuerliga nedskärningarna av välfärdsstaten, till exempel ökningen av de sociala utgifterna, sänkt kvalitet på och försämrad tillgång till sjukvård och lägre pensioner. Därför är SD:s hänvisningar till jämställdhet i själva verket en hänvisning till likformig­het, som oftast i praktiken betyder fientlighet gentemot invandrare, mot mångkulturellt bemötande och mot hbt-personer.”
• ”I sin beskrivning av det moderna svenska samhället använder Åkesson sig av den inneboende tvetydigheten i begreppet folk. Å ena sidan drar han en linje mellan de besvikna vanliga medborgarna – de ’sanna’ invånarna i folkhemmet – och den otillgängliga eliten. Å andra sidan har samma ”sanna” medlemmar i folkhemmet identifierats som ’riktiga’ svenskar, de som möter farorna, den eskalerande kriminaliteten och den växande osäkerheten, som den oönskade invandringen för med sig. Åkesson främ­jar därmed en typ av monokulturell nationalism som upprätthåller social samhörighet mellan kulturellt liknande svenskar .”
• ”Åkessons sätt att skildra folkhemmet kan tyda på en läng­tan efter ’social sammanhållning’, där de svenska patriarkala normerna är överlägsna och styrks av essentialiserade roller för män som familjeför­sörjare.”
• ”Åkessons betoning av den svenska kristendomen kan betraktas som en dåligt kamouflerad krypto­rasism… Invandrarfamiljer anses då vara problematiska: antingen är de strikt traditionalistiska och patriarkala eller så är de frånvarande. På det sät­tet beskrivs de som en källa till oro för de infödda, eftersom de svenska kvinnorna kan falla offer för invandrarmännens hypersexualitet… Åkessons vilja att skydda folkhemmet var, ur denna synvinkel, fokuserad på att kontrollera kvinnors kroppar så att de skulle föda den rätta sortens avkomma.”

Läs hela artikeln här!